hjerte og sjel.

ovan: eva och lilly i parken under eiffeltornet.
vi varvade champange och baguetter med öl och cigaretter. det kändes bra att göra så.

jag packar.
det är första gången jag kan minnas som jag packar i såhär god tid. jag brukar vanligtvis packa natten till avfärd, men den här gången är min längtan efter att komma iväg så stor att jag knappt vet var jag skall göra av mig själv. den här gången går jag omkring i något slags sluten sfär av angelägenhet och ser bara min slutdestination framför mig. jag låser dörren i rädsla för att något skall komma och hindra mig från att åka. jag mailar flygsupport och ställer dumma frågor. bifogar gigantiska filer med e-biljetter och frågar om min biljett verkligen ser ut som alla andras eller om mitt bokningsnummer verkligen är korrekt eller varför sidan med bagageregler de länkar på sin hemsida inte kan visas. support måste hålla god ton när de svarar. de måste vara artiga och utförligt förklara allt för mig, och de måste avsluta med vänlig hälsning. jag behöver inte avsluta med vänlig hälsning, men gör det ändå. det passar inte alls ihop med vad jag skrivit i mailet i övrigt.

på fredag, tidigt i ottan, beger jag mig mot paris. jag måste byta flyg i frankfurt och är dömd att misslyckas. jag förfogar över någon hemsk form av flygplatsdyslexi. jag får panik och tycker att skyltarna är missvisande, tror att planet skall åka ifrån mig och glömmer hur man går i normal takt. flyger jag med någon annan överlåter jag alltid allt ansvar till min medresenär. då är det lugnt. går något åt helvete är det den andres fel.
värre är det förresten på tillbakavägen, då jag måste stanna på frankfurts flygplats över natten och invänta mitt morgonflyg mot göteborg. att döda tio timmar på en tysk flygplats känns som ett orosmoment för min psykiska hälsa. visserligen lär det lösa sig fint så länge där finns alkohol att förtära.

ses snart, min bilo.

jag har aldrig känt mig nödgad att fördjupa mig i pelle almqvists persona. hans framgångar talar ju för att han är tillräckligt begåvad och en del av mina vänner menar att han har all rätt att avguda sig själv i den mån han gör. 
pelle almqvist hade ikväll blivit bjuden till premiären av söndagsparty med filip och fredrik. 
han skulle sjunga unchained melody.
döm min skepsis när prettot ogenerat vältrade sig upp framför självaste marilyn manson för ge sig på denna ballad av rang. men trots mina ansträngninar till likgiltighet rann där säkert en sträng suktande saliv från min underläpp. inte nog med hur satans snygg han var, pelle sjöng unchained melody bättre än jag någonsin hört någon sjunga den. jag fick gåshud och blev tårögd och sa "nä, fan vad bra!" och allt sånt. han bara stod där och sjöng medan han vräkte ur sig sin nakenhet av arrogans, frustration och koncentrationssvårigheter, likt en blandning mellan en salongsberusad, nyduschad torsken flinck och en söt pojke. jag tyckte att han var helt fantastisk. på riktigt, alltså.
när programmet var över ville jag ligga med honom.
jag känner så fortfarande. 

nu tar jag och släcker min tillfälliga törst efter dödsriket med ett glas rödvin och funderar på varför jag mår likt hussein torde ha mått i sin lilla jordkällare då det begav sig.

jag beter mig som en psyksjuk dramatiker. går liksom in och ut ur olika rum i lägenheten utan att ta i något. stannar då och då för att luta pannan mot en fönsterruta och koncentrera mig på att andas. det känns som att jag inväntar en avrättning eller bär ansvaret för all världens olycka. eller som att jag snart skall ställa upp i en japansk tv-show mot min vilja.

sedan stänger jag av mobiltelefonen för säkerhetens skull. jag reagerar illa på alla former av signaler i våndor likt dessa.

satans helvetes rövhål, tänker jag. fanskap.
och sånt.

två kartor kåvepenin skrevs ut den här gången. de skall sväljas hela på fastande mage.
det ser inte så svårt ut på bipacksedeln.
men så ringde lars och bad mig komma ut till hamburgeö. jag köpte med mig lite förkastlig burkravioli för bussfärden. eftersom jag tycker mycket bra om att åka buss ensam, valde jag att missa tåget de andra skulle ta.

några timmar senare badades det badtunna utomhus, och visst drack jag en öl eller fem.
låt säga att penicillinkuren inte fick en riktig chans att bravera med sina egenskaper. två kartor kåvepenin åt skogen.
vi behöver inga ägg i påsk. alla som vill kan roa sig med att måla fina mönster på mina halsmandlar. jag har så jävla ont. det stör mig inte. vad som stör mig är hur tråkigt jag har. så nu skiter vi i allt vad ohälsa heter och tar tåget någonstans. man är inte fattigare än man inbillar sig. åk med nu.