hjerte og sjel.

som suktande efter något ogripbart, upplever jag en aldrig sinande törst. således förtär jag nästan allt flytande. jag dricker till dess jag ibland behöver spotta ut det jag hällt i mig. då bekymrar det mig att jag inte känner av den där elden som torde höra till. det är ett djävulskt prat om den. drivet, menar de. jag känner det inte.
sedan märker jag att jag också har svårt att dra in luft. halvvägs går väl, sedan blir det hackigt eller tar stopp helt. luft är som främmande för mina lungor, något som känns mycket obehagligt. öppnar jag fönstret för att andas, gör det så i helvete ont att jag måste lägga mig på golvet efteråt. endast en gång i mitt liv har jag upplevt det behagligt att andas, men nu kan jag inte längre minnas när eller varför.
bara för att jag blir endera uttorkad, endera dränkt, är det inte något fel på mig. allt står mycket rätt till. det är bara som det är.