den gyllene eran


ggggggggghhhhhhhh

har en sådan där morgon då jag ser ut som jäst bulldeg i ansiktet. med för mycket vetemjöl. nej grahamsmjöl. ja. en bulldeg med grahamsmjöl ser jag ut som. eller nej, någon form av dåligt tillagad fisk. jag ser ut som invärtes fiskkadaver i ansiktet. är för trött för att komma på vilken fisk.

det var en lögn. jag kan inte fisk. men det begärs inte heller av mig.
FAN. vad trött jag är. förlåt mig.

oförlåtligt

här under, i en sista uppdatering från london, är bilder på ett gäng människor som blev alldeles till sig då de såg mias systemkamera. de trodde att vi var nöjesjournalister som skulle publicera våra bilder på någon spännande hemsida. det är därför de posar som om det inte fanns någon morgondag.

dessa bilder tänkte jag låta bli att lägga upp först. jag skäms nämligen något fruktansvärt när jag ser dem.
jag finns med på bilderna. ser du mig? nej? det är kanske för att jag smälter in i umgänget som om jag vore född in till det. hur hemskt är det inte?
han längst fram där som poserar med sin cigarett, han hade kunnat vara min pojkvän. och hon längst till vänster min bästa vän. jag gråter.


hon i vänstra kanten med fingret i munnen, hon hade kunnat vara min syster.


jag och min pojkvän. och min redbull. det är inget värdigt liv.


london, mia













RSS 2.0