illavarslande tystnad
håller jag på att bli galen? något jag ofta tvingas fråga mig. men nu börjas det med allvarliga funderingar igen.
jag känner mig väldigt paranoid. väldigt otålig och väldigt hungrig. men det finns ingen mat jag är sugen på. inte bröd, inget kött, inte pasta eller potatis, inga mejeriprodukter, inga baljväxter och inget socker.
jag är förvirrad. jag kan inte tänka klart och inte heller kan jag dra några slutsatser. jag blir irriterad.
jag orkar inte läsa böcker och inte se på film. jag orkar inte ens ligga ned.
sjuk är jag i vilket fall som helst. sjuk och ganska olycklig. känner mig både bortglömd och bortkommen. man gör ju sig själv ledsen, som bekant.
men jag vet inte.
degeneres, winfrey och liknande erotik
mina stackars halsmandlar är i storlek med ett par potentiella mansbröst. inbäddad i självömkan och en röd filt ligger jag och beskådar förmiddagsrepriser, medan jag melakoliskt stoppar i mig resterna av gårdagens förkastliga chips. jag ser på svt:s debatt. det stressar mig. janne josefsson avbryter kvällens sista medverkande och programmet är slut.
jag byter kanal. en amerikansk lågproduktion. jag blir illa till mods och byter igen. en publik, bestående av 348 kvinnor och två män, skrattar hejdlöst till ellen degeneres pratshow. då gör ellen plötsligt samma misstag som oprah alltid gör. hon upprepar det publiken just skrattade åt. när det första skrattet mynnar ut, drar hon samma skoj en gång till - i ren förtjusning. hon förhastar sig. glädjeyttringarna gjorde henne energisk. men den här gången får ellen inget stort skratt. roligt EN gång. en gång, för i helvete.
man anar förvirringen i ellens ögon.
hade ellen degeneres varit oprah winfrey hade det misslyckade scenariot varit något att ha överseende med, men ellen kan inget annat göra än att spela på sin homosexualitet. hon drar ett skämt om kukar - alltid ett säkert kort. det går fint. HAHAHA, tänker publiken. ellen degeneres är ju lesbisk! TOKIGT!
annars är körtelfebern mitt enda stackars sällskap. jag söker tröst hos doherty.
besvikelse
här tvingar jag mig iväg till pressbyrån - trots min feber, trots mina helvetiska plågor och trots att jag trånar efter lämpligt objekt att vomera över.
ut tvingar jag mig för att jag är så outhärdligt sugen på chips. det är sällan jag är det, men nu fanns det liksom ingen hejd.
så. jag betalar pressbyråns hutlösa pris för en påse transfett och krälar mig tillbaka in i lägenheten. innanför dörren faller jag ned på knä på golvet och sliter med skälvande händer upp påsen, tar en näve chips och proppar munnen full. OCH SÅ ÄR CHIPSFAN INTE TILLRÄCKLIGT SALTADE! vadfan estrella? tror ni att jag köper era chips för att värna om mina njurar? JAG VILL HA SALT! FETT! och allt annat vidrigt ni proppar i era produkter.
jag tröstäter era äckliga chips.
det var synd om kafka
jag ser ofta på gamla bilder och tänker: vad fan. använder jag fortfarande samma påslakan?
och trots att jag är nästan övertygad om att det tvättats sedan det råkade fastna på bild den där kvällen då vi drack folköl och klappade katten som bor hos mig, känner jag mig lite smutsig.
sedan tänker jag: beklagliga människa sover i smutsiga lakan.
det känns okej då.
kringlan svensson och annan guldkant
av någon outgrundlig anledning har jag haft ödet och lyckan att stöta på självaste kringlan svensson på lite olika ställen i det sista. hur och var är egentligen föga väsentligt, men jag varken kan eller vill låta bli att berätta att han och josefin johansson (i egen jävla hög person) hade tilldelats platserna alldeles framför mig på p3 guldgalan. det här är sensationellt! tänkte jag, men då jag gick dit ensam fick jag tvunget behärska min eufori, vilket var väldigt obekvämt. två utav sveriges allra finaste, allra vackraste och allra roligaste människor satt där framför mig, i ett fullsatt scandinavium.
när kringlan och josefin sedan reser sig för att gå, kliver jag trots min obetydlighet fram och presenterar mig. jag nämner inte för kringlan att jag mycket väl skulle kunna vara en aning förälskad i honom. både han och josefin är så gemytliga att det värmer in i hjärteroten.
i pang pregos ljudförråd finnes allt avundsvärt de har för sig.
vidare är det filmvisning i mitt sovrum. helst vill jag vara för mig själv.
24 h
först när jag är död kommer det att tillverkas sömntabletter som fungerar.
