comfortably numb
martin ligger på sjukhuset i körtelfeber. han har försökt säga saker till mig i telefonen de senaste dagarna. jag har kunnat urskilja kanske ett ord i var femte mening. han låter som en berusad person som gör en väldigt överdriven imitation av grodan kermit. det är avancerat att tycka synd om någon som låter så rolig.
imorgon skall jag gå och hälsa på. då kommer jag att tycka synd om honom, och enbart detta. jag skall köpa blommor - martin tycker mycket om blommor. hela hans hus är fullt med växter och plantor. man kan plocka och äta från nästan varje hörn! men nu ligger martin på sjukhuset. det är bara att vänta.
dessa sjukhus.
du är en bra människa. jag saknar dig.
unni, är du hemma?
lilly, det är det du som är. jag saknar dig.
Jag saknar er, jag vill inte vara hemma och kolla på på spåret på fredagar (det var lite mysigt, bara lite)
låt oss förfesta till på spåret nästa fredag. vi saknar dig.
jag är hemma i mitt fort, högst upp i tornet. Jag är fast här med mina piller.
