en metod
hon medgav att detta kändes lite halvjobbigt så jag erbjöd mig att bära hennes barn fram till förlossningen. det lät som en god idé, tyckte hon, och på något vänster lyckades vi föra över det lilla embryot från hennes livmoder till min. det dröjde inte länge förrän jag var i sjätte månaden. det påverkade mig inte. jag levde livet ändå. drack öl i badkaret, klättrade i berg och agerade matador i en tjurfäktning. jag ansåg inte en graviditet vara anledning nog att avstå från något av livets goda. folk behandlade mig dessutom väldigt väl som havande kvinna. det hela blev en avundsvärd tillvaro.
när de första värkarna plötsligt kom tyckte jag inte att det var kul längre. jag drog ut det ännu ofödda barnet och gav det till min vän som tryckte upp det i sin vagina för att sedan gå och föda.
det löste sig utmärkt, tyckte vi.
låter resonabelt.
helt okej. då vet vi vad vi ska göra om någon av oss bli gravid. hur går det med biljetterna?
Haha. Älskar logiken i drömmar. Jag läste nyligen en bok (Surely you're joking, Mr Feynmann) där författaren berättade om gången då han lärde sig att styra sina drömmar och gjorde så att han hade sexuell kontakt i flera av sina drömmar och hur han undersökte vilken fenomenal detalj drömmar har. Jag önskar jag kunde lära mig att göra det ;_;
berättade han inte HUR han lärde sig detta? elakt i så fall. du skulle kunna stämma honom. kanske det vore läge. jag vill ju också lära mig.
svar: När var tanken att ni skulle till berlin? vi kidnappar helena. och det hade fan varit värt.
vecka 29.
