hjerte og sjel.

jag kände för att se på tv.

22:00, debatt. jag tänkte att det kanske kunde bli mysigt.

men nej.

nej, det kan inte bli mysigt. det kan omöjligt bli mysigt att gå till sängs med janne josefsson och hans debatt.

och det blev inte heller mysigt.

jag, som var förhållandevis sansad när jag kröp ned under täcket, insåg snart hur varje muskel i min kropp succesivt spändes. det blev omöjligt att slappna av. detta var janne josefssons fel. för varje gång janne rättade till sina glasögon och gav någon ordet genom en till synes givmild gest med handen, gav han ifrån sig ett litet ljud. ett litet, knappt hörbart ljud. en blandning av en otålig grymtning och en ansträngd inandning. hhgrlmm, lät det. som att det tog emot att ge ordet till någon annan. som att det gjorde lite ont i janne.

det lilla grymtande ljudet berättade att han var benägen att gripa in och avbryta närhelst han fick möjlighet. och janne såg öppna dörrar i varje bisats. någon kanske sade: "såhär skall det inte få vara, och därför..." janne avbryter: "men varför ÄR det så då?!", och personen som från början hade ordet fortsätter "jo, jag tror att det kan handla om...", och så janne igen: "men VAD BEROR det på då?!"

och så vidare.

jag stänger av. förskräckt. försöker förgäves somna. varje gång jag är påväg att falla i sömn hör jag jannes lilla otåliga grymtande, och jag blir åter klarvaken. jag tror att han skall dyka upp i mörkret för att ifrågasätta mig. och sedan avbryta mig när jag försöker svara honom. jävla janne.