om slipsar
en stor sorg i mitt liv har alltid varit att jag inte klär särskilt bra i slips.
min morfar har många slipsar. en liten slipsgarderob har han. när jag var liten brukade jag smita in i morfars sovrum och prova hans slipsar i smyg. ibland tog jag på mig fem slipsar på en gång, ibland tio. då fnissade jag åt mig själv i spegeln. det såg egentligen inte särskilt kul ut, men jag fnissade ändå. slipsknut kunde jag förstås inte knyta heller, men en sådan var oväsentlig.
varje gång min morfar skulle gå och öva sång med sin kör tog han på sig en slips med små noter på. den tyckte jag var fin.
i natt låg jag och funderade på hur tråkigt jag tycker att det är. att jag klär så illa i slips.
inte nog med att det är så snyggt - hade jag bara passat i slips hade jag haft en slips för alla tillfällen. inga såna där stereotypa som julslipsar med snögubbar och dylikt. nej, jag skulle ha fantastiska slipsar.
en annan skitbra idé jag fick var att man kunde införa hiv-slipsar. alltså slipsar som hivsmittade tvingas bära. så att man vet vilka man kan stöta ut ur samhället utan samvetskval. SKOJJJJJAAAA LOLOL.
nu går jag.
allt gott.
