rum
sedan märker jag att jag också har svårt att dra in luft. halvvägs går väl, sedan blir det hackigt eller tar stopp helt. luft är som främmande för mina lungor, något som känns mycket obehagligt. öppnar jag fönstret för att andas, gör det så i helvete ont att jag måste lägga mig på golvet efteråt. endast en gång i mitt liv har jag upplevt det behagligt att andas, men nu kan jag inte längre minnas när eller varför.
bara för att jag blir endera uttorkad, endera dränkt, är det inte något fel på mig. allt står mycket rätt till. det är bara som det är.
Lika mycket som jag älskar dina skildringar av verkligheten och samhällsspaningar, älskar jag dina diffusa men ack så träffande tankar och funderingar.
Enda sedan jag kom hem från Berlin har jag ätit lunch-middag vid fyra/fem-tiden som vi gjorde. Det har liksom bara blivit så. Det började i skolan då, efter slim-camp i Berlin, min magsäck hade krympt såpass att jag inte kände den starka hunger jag annars alltid tvingas bemästra genom att fullkomligt hälla i mig den sörja de serverar i matsalen. Jag kunde för första gången i mitt liv göra som alla andra, skita i att äta skolmaten. Och inte i någon form av bantningsprojekt, utan för att jag inte kände hunger. Herregud, det var ju fortfarande nattetid enligt min klocka. Sen däremot, då jag kom hem, utvecklade jag ett starkt begär efter pasta med diverse simpla tomatsåser. Nu när jag har lov fortsätter matvanorna i samma stil men nu mer frukost-lunch inkluderande ägg och avocado. Allt för att hedra Berlin.
är det astman? i så fall föreslår jag at du och jag knarkar i helgen.
Lilly, vi rökte fett mycket i Berlin. Bara för dig. Bara för dig. (Därav astma/lungbronkit).
Jag känner mig stolt. Och rörd. Och lite elak.
åh tack, natalia.
vad sjukt, jag har också blivit helt besatt av pasta sedan berlin. jag åt nästan aldrig pasta förut, men nu vill jag ha det hela tiden. när vi inte hade sån där tomatsås hemma, klängde jag förtvivlat på kylskåpet och skrek "det är inget värdigt liv". när jag besökte mulle häromdagen manipulerade jag henne till att göra tortellini med ostsås. ägg förbrukar jag som om de vore never stop.
lilly, det är tillvaron. astman spelar kanske in.
i helgen hämtar vi hund. vet inte hur bunden jag kommer att vara till det framöver. vi hörs snart.
http://kingmagazine.se/Manniskorna/claes/
en bra blogg. förutom det om mode.
å, fint.
