skam
nu är jag så förkyld att jag bara kan andas genom en näsborre. och den piper när jag försöker sniffa in syre genom den. jag har mycket tid över till att se på repriser och sånt. jag mår inte bra av det. allra sämst mår jag av oprah winfrey. eller snarare oprah winfreys val av gäster. i soffan sitter personer som vill ge förödelse ett ansikte. om de ens förfogar över ett ansikte, vill säga. jag talar om människor utan armar och ben, brännskadeoffer och den värsta sortens martyrer. där sitter gnomer och mutanter. halvt döda. och alla påstår de att de är lyckligare än någonsin. att livet plötsligt fått en aldrig tidigare insedd mening.
det är som att oprah avfärdar en loska saliv rakt i ansiktet på en. vadfan är du ledsen för, äckliga förhållandevis normala människojävel? vilka kroppsdelar saknar du, VA? hoppas du skäms över dina välbehållna lemmar.
och idag sitter där en kvinna på fyrtiofem år som medger att hon aldrig upplevt en orgasm. inget ont om henne, hon är säkert kompetent på andra plan, men gör jag rätt i att tycka synd om henne? hon kan ju amputera ett ben eller något. så kanske hon blir glad.
men låt mig vara nu, oprah. det är vad jag försöker säga.
låt mig vara sjuk och ledsen.
